En grupp sydkoreanska forskare introducerar en ny metod som kan lösa ett problem kopplat till tjockleken hos det fotoaktiva lagret i organiska solceller.
Inorganiska kiselsolceller har en hög verkningsgrad, men de går inte att böja och är dyra att tillverka. De senaste åren har därför organiska solceller och perovskitsolceller fått mycket uppmärksamhet som lovande kandidater för nästa generations solceller.
Verkningsgraden hos organiska solceller är betydligt lägre än hos perovskitsolceller, men den har kunnat pressas upp till över tio procent. Detta är tillräckligt för att organiska solceller ska kunna kommersialiseras. Däremot kan det fotoaktiva lagret, där energin från solen omvandlas till elektrisk energi, inte göras tjockare utan att verkningsgraden blir lidande, vilket komplicerar tillverkningsprocessen.
Nu introducerar en grupp forskare vid Ulsan National Institute of Science and Technology i Sydkorea, under ledning av professor Changduk Yang, en ny metod som kan lösa problemet med tjockleken hos det fotoaktiva lagret i organiska solceller.
I sin studie har forskarna lyckats skapa organiska solceller med en verkningsgrad på 12,01 procent genom att använda ett fotoaktivt lager med en elektronacceptor som inte innehåller fulleren.
- De fotoaktiva lagren i befintliga organiska solceller är ganska tunna (100 nanometer) och det har därför varit omöjligt att tillverka dem via en tryckprocess med stor yta. Det nya fotoaktiva lagret bibehöll sin ursprungliga verkningsgrad även då den maximala uppmätta tjockleken var runt 300 nanometer, säger Changduk Yang, som hoppas att forskningsstudien ska bidra till att påskynda produktionen och kommersialiseringen av organiska solceller med hög verkningsgrad.
