Den framtida utbyggnaden av kärnkraft präglas av politiska röster med olika preferenser, oftast baserade på känslomässiga argument som antas tillfredsställa väljarna. Det finns de som vill kopiera den nya finska reaktorn, andra vill bygga små och medelstora reaktorer (SMR), och en grupp vill bygga en klon av Oskarshamn-3. Vissa politiker säger att man bara kan tänka sig SMR, kanske uppfattas de som mindre farliga och framför allt billigare än stora. Man verkar också tro att små reaktorer går fortare att bygga. Kanske är det så, men det är ändå ny och obeprövad teknik.
Hur har det blivit så här?
Det finns en grundläggande brist i förståelsen för hur anskaffningskostnader för kraftverk (och annan infrastruktur) ska betraktas och värderas. När politiker säger att ett nytt kärnkraftverk är för dyrt betyder det i regel att de inte förstått skillnaden mellan investeringar och kostnader. Ett kraftverk som kostat 100 miljarder att bygga kan producera elektricitet billigare än ett vindkraftverk för 25 miljoner.
Ett annat fel är att man tror sig kunna etablera en perfekt bild av framtiden. Ett nytt kärnkraftverk ska arbeta i kanske 80 år. Det är omöjligt att förutse alla faktorer som påverkar lönsamheten under så lång tid. Mycket kan hända under resans gång. Det gäller för all samhällelig infrastruktur. Ingen begärde att SJ skulle bevisa att stambanorna skulle bli lönsamma när de byggdes. Samma med telenätet. Sådana projekt utgår från en vision, inte klåfingrigt räknande.
Det man emellertid kan göra är att titta på hur tidigare infrastruktur har lyckats. Vattenkraften blev en succé, den var helt nödvändig. Kärnkraften då? Forsmark producerar el med sina tre reaktorer för strax över 20 öre per kilowattimme. Även det måste betraktas som en stor framgång.
Den kanske viktigaste frågan är när Sverige behöver ny kraftproduktion. Det verkar som om de flesta debattörer och politiker tror att de nuvarande svenska kraftverken kommer att hålla för evigt. Det gör de inte. De 7000 MW installerad kärnkraftskapacitet som är kvar måste kanske ersättas inom 20 år. Det motsvarar fem eller sex stora kärnreaktorer, eller 25–30 SMR, bara för att upprätthålla status quo.
Dessutom kommer en stor del av den svenska vindkraftskapaciteten att falla för åldersstrecket inom samma tidsram. Det betyder att från och med 2030 kommer nya vindkraftverk i huvudsak att ersätta gamla som tas ur drift. Den svenska vindkraften dras också med svåra lönsamhetsproblem, vilket gör att vindkraftverk kommer att stängas i förtid av ekonomiska skäl.
Alla diskussioner om att ”det tar för lång tid att bygga” eller att ”det är för dyrt” ska ses i det perspektivet. Utan att säkerställa tillgång till el kommer det svenska välståndssamhället att få stora problem. Det finns inget alternativ, kärnkraften måste byggas ut. Allt annat är ett chicken race utan vinnare.
Det börjar bli riktigt bråttom. Därför gäller det att sätta igång nu. ■
/ Sven Olof Hederoth
